Är det ett bord, eller är det en 30 tum touchscreen? Microsofts nya produkt “Surface” är båda delarna. Microsofts nya bordsdator är utrustad med en stor touchscreen som tål både repor och smuts.
Microsoft ska ha utvecklat Surface i fem år. Resultatet är en Windows Vista-dator som med en projektor och flera stycken infraröda kameror projicerar en yta på en bordsskiva, som kan styras med händerna av flera personer samtidigt.
Surface lanseras senare i år och priset kommer att vara högt - ungefär 10 000 dollar får man ge för en enhet. Av den här anledningen kommer produkten mest att rikta sig till hotell, restauranger och liknande inrättningar. Microsoft menar dock att vanliga konsumenter kommer att ha råd att köpa produkten inom tre till fem år.
Saxat från Sweclockers.com - hur som helst, lite småläcker grej. Kolla på Microsofts site för den, inte helt bortkommet! Microsoft Surface.
Jag vill lära mig ta fashion-bilder så jag bad min kära väninna Linda komma över med ett gäng passande kläder. Resultatet av 177 stycken tagna bilder blev över förväntan! Dessutom har jag delat upp mitt galleri i tre delar nu (innan två) - en för fashion/produkter, en för människor och en för natur, miljö, med mera. Ni hittar dem under Photo. Under fashion/produkt-delen hittar Ni bilderna från i går med Linda Ottosson.
Tack för ett ruggigt bra samarbete Linda! Jag håller tummarna att du blir något stort inom modellandet, någon enklare att jobba med än dig kan jag inte tänka mig - trots min ringa erfarenhet.
På begäran lägger jag upp samtliga bilder från just dansgruppen Phantoms. Mer eller mindre orörda (inte skalade eller något sådant). Här finner Ni dem!
Jag har alltid förespråkat att folk ska satsa och fega inte! Mottot ‘Satsar man inget - vinner man inget’ har ju varit lite något jag har försökt att leva efter, låter ju astöntigt dock. Men, hur som helst, det är stört svårt. Mycket lättare att fega och banga ur - trots att man så gärna vill något. Mycket lättare att fega och inte bli besviken, sårad eller förbannad. Hur ska man veta när man ska satsa eller bara skippa det? Om man bara visste det. Det kan gälla jobb, en flytt till ett annat land, ett inköp eller något tungt som kärlek. Vilket av dessa kan skapa beslutångest till man nästan tror att man ska kapsejsa. Den otroliga viljan att något ska gå igenom möter den sjuka nojjan att det ska gå åt helsike. Vad är det jag ger mig in på? Vet jag vad det innebär? Vad är oddsen? Ja, ni har med största sannolikhet haft dom tankarna också.
Nej, jag kör på mitt motto. Det är mer spännande så!
Jag varit ruggigt rastlös dock att jag har kört ett långt gympass i dag. Jag har aldrig gått ner i brygga någon gång förut - men så testade och det gick ju busenkelt! Helt förvånad. Min ryggrad är ju som ett dragspel! Kan väl inte vara nyttigt att hålla på så? Givetvis skaffade jag bildbevis, eller snarare filmbevis! Se här!
Ska detta vara svårt är det något vanliga svensson klarar? Jag har ingen koll.
Jag har lagt upp bilderna från i lördags. Det var på Dans Center i Uppsala som det var något typ av uppvisning. Jag tog med alla tekniskt ‘bra’ kort - det blev 91 stycken. En liten notis kan vara att vill Dans Center, någon av dansgrupperna eller någon annan använda bilderna så krävs det att ni kontaktar mig (klicka på ‘Benjamin’-fliken och där har ni en kontaktform). Ska Ni bara maila runt bland kompisar så är det såklart fritt fram!
Se bilderna här!
Min kära vän Erik har styrt upp sin läckra blogg igen. Väl värt ett kik - Eriksandell.se
I helgen kilade jag till Stockholm och sen Uppsala. Det var en spontant ryck i fredags eftermiddag och tog flyget upp (sjukt smidigt och trevligt att landa i Bromma som är typ centralt i Stockholm). Helgen har behandlat;
Att ta livet av en liten fågelunge. Vi var ute och gick på en gata så såg vi en liten stackars fågelunge som hade ramlat ur boet på tok för tidigt. Den kunde inte ens gå och vad jag vet efter att ha spenderat några timmar framför “Mitt I Naturen” när man var liten så hämtar inte mamman en unge som har fallit ur. Detta gjorde att vi ville helt enkelt förkorta denne fågelns liv, men hur? Jag fixar absolut inte att döda en fågel. Vi fyndade ett gäng med snorungar på skateboard så gjorde lidandet kort. Det var faktiskt riktigt jobbigt…
På lördag var det dax att se på dansföreställning. Väldigt blandat med kvalité på uppvisningarna - några var sådär stört dåliga och några var bra. Sen var hela arrangemanget sjukt dåligt tajmat. Däremot var det skönt att komma in gratis och utan biljett för att jag tog några kort (eller några, närmare 450 stycken blev det). Jag satt förut och sorterade lite och det blev väl 91 som blev tekniskt bra - det var väldigt dåligt ljus i lokalen och dansarna var ju inte direkt stilla. Dessa 91 foton kommer att lägga upp tids nog, finns nog några som är intresserade om hur dem ut ut på dansscenen!
Sen så lyckas jag med en major tabbe i planering i dag. Skulle flyga med SAS sådär skönt tidigt på morgonen så jag hann till jobbet och allt var cool - men icke, deras strejk håller fortfarande på. Då blev det SJ och X2000 istället och det enda som fanns (alla som inte kan åka med SAS åker ju med SJ eller Malmö Aviation, typ). Då var jag i Uppsala och tänkte att jag åker väldigt tidig morgon till Stockholm för att sedan åka till Göteborg, men icke där igen. Var tvungen att åka vid nio till Stockholm för att vara här några timmar och sedan till Göteborg. Damn.
Nu ska jag sova, får säkert sova fyra timmar innan det är dax att palla sig ner till centralstationen - någon tunnelbana går ju inte den tiden jag behöver såklart.
Jag har insett att en av mina största brister och fördelar ligger i ungefär samma egenskap. Otålighet. Det kan komma ut som att jag får saker gjort - vilket jag får; typ på jobbet, i hemmet och saker man vill göra med vänner - till exempel boka en resa efter att ha snackat om det i några minuter. Vill jag något mycket så fixar jag det på något sätt. So far so good. Men, ja, men med stort M - det gör mig också helt tokig när jag får skit i vägen. Till exempel att få tag i folk - i dag har jag sökt tre personer men inte fått tag i någon! Jag blir så irriterad. Det slutar med att jag bara ringer och ringer tills jag får svar - gud vad folk måste kunna bli trött på mig ibland. Kikar på displayn och ser “49 missade samtal…från Benjamin!”. Damn, jag måste få min otålighet/ivrighet att bara bli något bra - men då kanske jag också måste bli schizofren?
Ett tillägg är förresten att det är så himla retligt med folk som aldrig får tummen ur. Som snackar och snackar - men inget händer. Det borde inte vara socialt accepterat att göra så. Men det är nog lite för utbrett för att det ska gå att ändra på.
PS…jag var i jobbet på Faktum i dag (Göteborgstidning som säljs av uteliggare) och fick en jätteskön Faktum-tshirt, fast det blir väl lite töntigt att använda den kanske?
Jag såg precis sista avsnittet (nummer 23) av säsong tre av Lost. Det var det sista för denna säsongen - dock läste jag att Lost ska fortsätta till år 2010(!) - det kan väl inte stämma. Jag gillar Lost, men hade varit lagom om det slutade med denna säsongen. Damn, sista avsnittet var också jobbigt. Inte mera backflashes - utan nu ser man framåt i tiden. Tråkig spoiler?
Senaste kommentarer