Jag har alltid förespråkat att folk ska satsa och fega inte! Mottot ‘Satsar man inget - vinner man inget’ har ju varit lite något jag har försökt att leva efter, låter ju astöntigt dock. Men, hur som helst, det är stört svårt. Mycket lättare att fega och banga ur - trots att man så gärna vill något. Mycket lättare att fega och inte bli besviken, sårad eller förbannad. Hur ska man veta när man ska satsa eller bara skippa det? Om man bara visste det. Det kan gälla jobb, en flytt till ett annat land, ett inköp eller något tungt som kärlek. Vilket av dessa kan skapa beslutångest till man nästan tror att man ska kapsejsa. Den otroliga viljan att något ska gå igenom möter den sjuka nojjan att det ska gå åt helsike. Vad är det jag ger mig in på? Vet jag vad det innebär? Vad är oddsen? Ja, ni har med största sannolikhet haft dom tankarna också.
Nej, jag kör på mitt motto. Det är mer spännande så!
0 Responses to “Konsten att våga satsa - konstigt.”