På något sätt hade det varit skönt att ha en loggbok som var hemlig men folk ändå kunde ta del av. Där det lät ju korkat. Men säg att jag skriva av mig, men ändå inte bara i ett Word-dokument som ligger på datorn men att publicera det blir ju känsligt. En anonym blogg hade ju kunnat vara något - men av någon anledning är det enkelt koppla det jag skriver till mig. Så jag hade nog blivit avslöjad omgående. Där rök ju det också. Det får väl bli att bara fortsätta skriva mina inlägg som ingen kommenterar men ändå massor läser. Just det är konstigt, jag har ju ganska många unika besökare (50+) varje dag. Vilka är ni liksom?
Snart är det helg igen. Veckorna flyger förbi. Till helgen ska jag först på fredag gå ut med Miranda och hennes kompisar och på lördag blir det min kära pyssling Fanny som ska ut mig på äventyr i göteborgs fancy nattliv.Ingen aning varför jag skrev vad jag ska göra till helgen. Löjligt att skriva sådant på sin blogg typ. Sojjy!
En helt annan sak som slog mig förut. Jag är i en punkt som jag känner igen från typ när jag gick i nian. Jag är fortfarande bra på samma saker och dålig på samma saker. Jag har bara blivit mycket bättre på det jag var bra på då och bättre på dom sakerna jag var dålig på då. Nu när jag skrev det insåg jag hur löjligt icke unikt det nog är.
Jag gör det själv ibland - men jag försöker att inte göra det. Att döma utan kunskap. Att bara basera sina slutsatser på ens torftiga kunskaper i sin ärt-stora hjärna går för mycket - så som, toalettbesök, äta mat, skicka ett sms och så vidare. Men ibland finns det saker som sträcker sig utanför din kunskap. Då kan man välja att döma och ta sina beslut på den lilla kunskap man besitter eller vara open-minded och tänka på att saker är kanske inte så enkla som det ser ut och det finns kanske en bakgrund till varje hon eller han gjorde så där? Inte bara döma rakt av. Det finns alltid en anledning och en grund i saker som människor gör. Ibland gör människor dumma saker - och ibland gör människor dumma saker, men bakgrunden kanske gör det befogat eller i alla fall förklarar varför? Jag önskar att människor - om dom bryr sig - kollar sig runt, kanske hittar personer eller situationer där just du har dömt för enkelt? Inte brytt dig varför. Jag vet att jag har gjort det och just i denna veckan ska jag göra min bakläxa.
Jag borde verkligen inte få finnas till just nu. Jag kan inte hålla tillbaka, jag vill bara fly och slippa förklara mig. Om jag nu ens får chansen. Inget jag har gjort har varit med avsikt, utan bara något inom mig jag inte kunde ha kontroll över. Jag skäms så in i helsike och ursäkta ni som vittnade.
Det är tio år efter göteborgsbranden i dag. Jag läste två bra artiklar på DN.se och GP.se. Herregud, jag minns det, jag var förvisso bara tolv år gammal. Något som ändrats livet för så många, så otroligt mycket.
Jag läste en artikel och denna killen är perfekt lagom smooth, jag citerar;
Har du alltid varit intresserad av Britney?
– Nej, men när hon slog igenom 1998 hade alla en åsikt. Antingen tyckte man att hon var jättebra eller så hatade man henne. Min flickvän fick höra att hon liknade Britney och hon blev skitarg, för hon tillhörde dem som inte gillade henne. Då köpte jag en Britney-t-shirt och sa att jag var ett fan.
Jag måste ha världens tråkigaste blogg. Kanske inte den tråkigaste men en utav dom i alla fall. Ibland får jag ryck och har massor av tankar i huvudet - får jag prata av mig så försvinner behovet av att blogga om dom, däremot om jag inte får det pratar jag gärna om det. Därav har det varit en tråkig blogg senaste tiden. Jag har fått prata av mig, vilket förvisso är något positivt så blir det något negativt. Jag har ju sådär runt 50 besökare varje dag på min blogg vilket är helt ofattbart - den har ju varit ganska torr. Jag får be om ursäkt för det. Men bloggen speglar inte mitt liv, utan det är mer som att den speglar mitt liv genom en sked (ja, ni vet att man blir upp och ned om man speglar sig i en sked). Tvärtom typ.
Jag har dock kommit på min största brist. Eller en av dom i alla fall. Jag analyserar så otroligt mycket om allt - uppenbarligen har jag tid med det på något sätt. Jobb, vänner, relationer och så vidare. Det retar mig sönder. Man får bara massor av konstiga idéer och tankar som snurrar runt i huvudet som Balder (karusselen på Liseberg). Jag har faktiskt åkt Balder en gång efter att jag förlorade ett val med min dåvarande flickvän Louise. Det var nog det värsta jag varit med om - förvisso ganska skönt efteråt men fy. Jag trodde verkligen jag skulle dö. Egentligen handlar det nog inte om att jag är rädd - för jag är fullt medveten om at susa fram i hulken (min heta bil) är väldigt mycket farligare - men ändå är jag inte rädd och det grundar sig nog i att man inte har kontroll i en karussel eller berg-o-dalbana heter det väl. Jäjä, nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på Ally McBeal tills solen går upp igen.
En sådan här hade varit perfekt för mig. Kanske ingen pussy magnet men perfekt, en simpel elbil som fungerar bra perfekt i stan. 15mil räckvidd räcker ganska bra - i stan i alla fall. Frågan är bara om vad priset blir?
Senaste kommentarer