Benis.se

Jag kom på en sak här om dagen. Det var att jag har tryckt tillbaka min sprallighet på grund av att jag uppfattar det som en ovälkommen sida enligt många. Helst ska man vara cool som en filbunke dygnet runt men är det inte himla tråkigt? Är det inte härligt med spralliga, glada och spontana människor? Som lyser och sprutar ur sig idéer (bra eller galna)? Samtidigt vill man inte vara “pain in the ass” att umgås med. Dessutom känns det mer legitimt för en tjej att vara sprallig än för en kille. Jag tror att spralliga killar ofta tas för homosexuella/bisexuella. Trist är det. Jag har inte riktigt kommit på om jag ska låta min sprallighet leva ut ordentligt, och då kommer jag in på en annan fråga; ska man tänka “Detta är jag, folk får acceptera mig för den jag är” eller ska man anpassa sig till människor och i så fall, till vilken grad?