I jobbet blir jag inte arg medan jag privat inte har några problem att bli upprörd och säga hur jag känner och liknande. I dag blev jag satt i en situation på jobbet där jag mer eller mindre kokade över inombords men inte visade det minsta utåt - för att det är det mest taktiska att göra för att vara bra mot min arbetsgivare. Fick kritik för en missuppfattning om en tidpunkt av en chef på en av våra kunder inför hela deras personal när dom hade möte. Fick förklara att det måste har blivit ett missförstånd inför hela personalen. Puckat gjort av denna chefen i fråga då det bara var oprofessionellt skött av honom att ge mig kritik inför hela personalen (10 personer förvisso) och dessutom var det felaktig kritik då dom har fått för sig något som inte stämmer. Jag var inte direkt beredd på att bli attackerad på det sättet så jag sa bara att det måste blivit ett missförstånd men han matade på lite. Jag svalde min stolthet och sa “Ursäkta, det måste ha blivit ett missförstånd och det ska inte hända igen”. Ha, missförstånden ska inte hända igen - jo, det är ju lätt för mig att lova när det inte ligger hos mig. Egentligen hade jag vilja bara säga “Stoppa ditt snack nu, nu är det så att ni har missförstått något och jag tycker inte det är okej bli attackerad på detta sättet. Vi kan ta detta på ditt kontor när du är färdig med mötet. Punkt.” Men det gjorde jag inte. För jag är för rädd för att det ska påverka mitt företags relation med detta företagets relation. Jag gick förvisso in till chefen på hans kontor och fick (förhoppningsvis) honom att förstå att detta är ett missförstånd och ingen som direkt gjort fel. Hade jag varit äldre hade jag gjort så som jag tänkte, nästa gång - då kommer jag tackla en sådan här situation bättre.
Uppdatering: Någon hade visst uppfattat det som _min_ chef var putt på mig men det var det inte. Det var alltså chefen på en av våra kunder (jag jobbar som konsult ute på företag) som blev putt för en stund. Sedan löste sig allt, men gud jobbigt det är att bara svälja för att inte riskera något i relationen mellan ‘mitt företag’ och kunden.
0 Responses to “Det professionella jag”