I jobbet blir jag inte arg medan jag privat inte har några problem att bli upprörd och säga hur jag känner och liknande. I dag blev jag satt i en situation på jobbet där jag mer eller mindre kokade över inombords men inte visade det minsta utåt - för att det är det mest taktiska att göra för att vara bra mot min arbetsgivare. Fick kritik för en missuppfattning om en tidpunkt av en chef på en av våra kunder inför hela deras personal när dom hade möte. Fick förklara att det måste har blivit ett missförstånd inför hela personalen. Puckat gjort av denna chefen i fråga då det bara var oprofessionellt skött av honom att ge mig kritik inför hela personalen (10 personer förvisso) och dessutom var det felaktig kritik då dom har fått för sig något som inte stämmer. Jag var inte direkt beredd på att bli attackerad på det sättet så jag sa bara att det måste blivit ett missförstånd men han matade på lite. Jag svalde min stolthet och sa “Ursäkta, det måste ha blivit ett missförstånd och det ska inte hända igen”. Ha, missförstånden ska inte hända igen - jo, det är ju lätt för mig att lova när det inte ligger hos mig. Egentligen hade jag vilja bara säga “Stoppa ditt snack nu, nu är det så att ni har missförstått något och jag tycker inte det är okej bli attackerad på detta sättet. Vi kan ta detta på ditt kontor när du är färdig med mötet. Punkt.” Men det gjorde jag inte. För jag är för rädd för att det ska påverka mitt företags relation med detta företagets relation. Jag gick förvisso in till chefen på hans kontor och fick (förhoppningsvis) honom att förstå att detta är ett missförstånd och ingen som direkt gjort fel. Hade jag varit äldre hade jag gjort så som jag tänkte, nästa gång - då kommer jag tackla en sådan här situation bättre.
Uppdatering: Någon hade visst uppfattat det som _min_ chef var putt på mig men det var det inte. Det var alltså chefen på en av våra kunder (jag jobbar som konsult ute på företag) som blev putt för en stund. Sedan löste sig allt, men gud jobbigt det är att bara svälja för att inte riskera något i relationen mellan ‘mitt företag’ och kunden.
Saker snurrar i huvudet. Saker jag har gjort, relationer, framtiden och nuet. Ja, faktiskt allt runt omkring mig. Kanske är det det att jag har börjat jobba lite nu efter att ha varit heltidssjukskriven i sex veckor på grund av min handledsoperation. Men jag vet inte. Jag förstår inte riktigt hur man ska behandla gamla saker på ett bra sätt - jag tror inte på att förtränga så jag tänker men då växer det bara. Det kan vara skitsaker som hur jag har hanterat ett hejande på en bekant och rädslan för att bli missförståd. Det handlar om ångest - men den mesta ångesten jag kan få beror på att jag bryr mig för mycket. Jag är så otroligt mån om att människor som träffar mig och vänner ska känna uppskattade och ha kul i mitt sällskap. Och det tar död på mig ibland. Sedan finns ju prestationsångest - jag vill alltid prestera på bra på jobbet, vara vassast, komma med dom bästa idéerna och helt enkelt vara en riktigt bra anställd och kollega. Bu. Jag blir avundsjuk på människor som bara kan slappa livet igenom, samtidigt har det fört något gott med sig. Det gör att jag presterar och har jag en tillställning hemma ser jag till att ta hand om mina gäster och har ett bra jobb. Just den delen känns okej. Det som egentligen är irreterande just nu är saker från tidigare förhållanden som är mest irreterande. En sak som till exempel är jättelöjlig, men jag var tillsammans med en tjej för tre år sedan väldigt länge (drygt tre års förhållande) där jag valde att göra slut för att jag inte var kär längre och ville något annat, men avslutet slutade i bråk och tjafs. Jag försökte reparera och få ett säga “Det är tråkigt att det blev så här, allt håller inte för alltid - men jag ångrar inget och är glad för alla fina stunder” och få höra samma sak tillbaka, men det blev inte så. Det är som att jag inte fått skriva “The End” i det kapitlet i mitt liv. Och som sagt, tre år senare kan det komma upp ibland. Inte varje dag men någon gång då och då. Trots att jag har en flickvän nu som känns som ‘the shit’ och som jag nu tror kommer vara den sista flickvännen och håller för alltid. Sådant kan man självklart inte veta, men nu känner jag så. Det har liksom inget med någon gammal flickvän man inte kan släppa utan en vänskapsrelation som man vill få ett bra slut på. Det blev inte så. Hur som helst, allt hade varit tipp-topp om jag bara kunde släppa gamla saker helt.
Om mindre än en månad åker jag och Kate på bilsemester i Europa i två veckor, sedan vankas mys på landet och det ska bli så underbart. Två veckor äventyr och två veckor total relaxin’.
Jag blir så ledsen. Min jobbtelefon som också agerar väckarklocka dog i att trots att jag hade i laddaren så att jag försov mig grande till jobbet. Äckligt pinsamt och vilken dålig start inför helgen, jag får sådan extrem ångest för sådant här. Det verkligen hugger sig tag i mig och vägrar släppa tills att jag nästan spyr.
Jag ska skriva ihop en Keynote (ungefär samma som en Powerpoint-preso) tills i morgonbitti. Ska hålla en presentation inför arton stycken personer, men energin att göra färdigt detta finns bara inte. Jag har börjat men det står helt still i huvudet. Vad är min krativtet? Min lust? Min energi? Nej - den har gett sig av, jag undrar bara när den tänker komma tillbaka för detta måste bli gjort i dag, och det måste bli bra.
Jag kom på en sak som irriterar mig. Jag skrev en gång ett inlägg där en viss persons namn nämns. Denna personen bad mig nu i slutet av förra året att ta bort detta och jag gick med på det. Men det känns så fel fel fel. Jag hatar att censurera. Det låter kanske töntigt men det slår mot min stolthet med stor kraft. Ska låta det bli synligt igen eller försöka att komma över det?
Det är intressant hur enkelt jobbrelaterade saker får en att lysa upp och får glädjerus som känns genom hela kroppen. Detta hände både i torsdags och fredags förra veckan. Nu är det ny vecka och jag sitter på kontoret. Känner mig väl inte sjukt “het på gröten” utan lite mer laid back och dricker min nyponsoppa.
Ännu en helg är över. Jag och Kate var ute med hennes kompisar i Kungsbacka i lördags och det var väl en upplevelse. Kan väl inte säga att Kungsbacka “blowed me away” men ändå relativt trevliga ställen och inget inträde. Tappade dock hoppet lite när dom började spela Boten Anna när vi hade varit på utestället Ester i 30 minuter.
Förresten, bilden längst upp är när Kate och jag har hoppat ner i samma par byxor. Vad gör man inte för att lyfta en söndag!
Ha, jag såg precis att jag har skrivit 1439 stycken inlägg på min blogg. Sedan oktober 2005. Galenskap. Mycket har hänt under den tiden. Olika kärlekar, olika vänner, olika boenden, olika jobb, olika idéer och olika mål med livet har passerat. Men jag är livrädd att prata om det jag har nu, för säger jag “Åh, jag är nöjd med mitt jobb” blir jag livrädd att det ska försvinna av någon anledning. Samma sak med kärleken, jag tycker verkligen om min Kate med hela hjärtat men jag är livrädd för att forma orden i min mun för att något ska gå åt pipan. Jag är lycklig och låt mig förbli det. Ge mig en period utan bekymmer. Trygghet, värme och roliga saker inplanerade - då är mitt liv som bäst. Och det är väldigt bra just nu - *peppar peppar ta i trä*
Jag sitter på kontoret. Det finns nästan inget att göra. Alla pillar med sina hobbyprojekt och myser. Det känns mest segt just nu, jag vill ju jobba! Tiden står stilla. Denna fredag blev en måndag på något sätt med tanke på att man var ute i onsdags och hade rehab i går. En måndag förklädd till fredag helt enkelt. Känslorna är splittrade. Har precis bokat in två squash-tider vilket känns skönt att få röra lite på sin E.T.-kropp!
Jag insåg en bra grej med 2009. Det ger tillfälle att ändra på mönster i sitt liv och att kanske liva upp en gammal bekantskap?
Min kollega stod framför mig med en Apple-laptop i famnen och vips så tappar han den i golvet! Jag fick hjärtslag och tänkte “Herregud, där rök en hög med tusenlappar!”. Men icke, den var visst redan trasig och han spelade mig bara ett spratt. Nu gäller det bara att göra detta för chefen - höhö, kommer bli succé! Kanske under nästa månadsmöte att komma in i konferensrummet och oj, där föll den i marken. Given succée!
I fredags körde jag upp direkt efter jobbet. Det snöade stundvis och var ganska halt så det tog fem timmar att köra upp, lite drygt men grymt skönt när vi väl kom fram. Direkt när jag knatade in hos min storebror fick jag en drink i handen och sedan var det utgång på ett ställe som heter Village - vid Stureplan. Annorlunda att gå ut i Stockholm och både bra på vissa sätt och sämre på andra. I gårkväll var vi på en fest hemma hos en av min storebrors kompisar. Ganska kul att glida runt där och snacka med randommänniskor - alla var typ nära trettio och väldigt trevliga. Vi knatade hemåt vid fyra tiden och i dag har vi suttit på ett gejmingcafé och spelat datorspel. Jag spöade storebrosan alla gånger. Blev nästan lite tråkigt höhö. I kväll vankas filmkväll och superrelaxing. Tidigt i morgon ska jag på utbildning här i Stockholm - spännande värre! Gud, jag är verkligen seg och känner mig “tråkig” just nu. Ska ta mig samman och köpa mat till mig och storebrosan. Göra ett ryck.
I morgon direkt efter jobbet åker jag upp till Stockholm för att vara där fem dagar. Ska på utbildning i jobbet i början av nästa vecka och helgen ska jag spendera med min storebror. Det snackas Stureplan (kul som omväxling), squash och att gejma på något internetcafé. Riktigt manlig livskvalité hoppas jag på!
Senaste kommentarer